Ja, jag erkänner. Jag är faktiskt urusel på att blogga. Jag vet inte varför. Egentligen tycker jag att det är kul att skriva, att fota och visa vad jag gjort och gör. Men det är precis som att jag tycker att alla andras liva är så mycket mer intressanta än just mitt eget. Vad vill en läsare läsa? Vad vill man se? Har jag någonting sånt som man just vill läsa, eller se. Men jag kan ju alltid försöka. Kanske tänka en gång i veckan? Eller varannan vecka eller så. Liksom lägga in en vana att faktiskt visa vad jag gör. Jag är nog inte så offantligt tråkig som jag tror. Och mitt liv är nog faktiskt ganska händeserikt ändå. Bara det att jag inte ser det mellan spagetti och symaskinen.
Jag lovar ingenting. För jag kanske gör dig, trogna läsare (som fortfarande har hoppet i hjärtart att jag denna gång ska kunna berika dig med några ord eller med lite bilder) besviken om jag då inte håller ett löfte.
Och bara för att detta inlägg inte ska kännas som ett sådant tråkigt inlägg som man liksom inte orkar läsa bjuder jag här på en tre år gammal bild som föreställer mig själv. Jag hade då precis fattat att photoshop vad en kul grej som man kunde göra massa skojsigt med om man ville och träffat en massa nya människor. Dessutom hade jag då precis startart ett nytt kapitel i mitt liv och flyttat med mitt pcik och pack till en annan del av Sverige, Dalarna. Jag hade då ingen aning om vem jag skulle bli och vad jag senare skulle få uppleva. Såhär tre år seare är jag nöjd. Nöjd med att jag vågade packa ihop det viktigaste i mitt liv och bara åka. En av mina absolut bästa beslut någonsin. Vem skulle jag varit idag annars?
Hej hej!
Kommentera