Jag fick kommentarer på mina kragar, både här och på vanliga mailen där man undrar hur jag använder dessa virkade små skapelser. Och jag lovade en och annan av er att jag skulle visa bild. Så här är dem! Efterlängtade bilder från vissa på mig i egen högperson tagna med instagram och publicerade här. 
 
Först en när jag har min kofta på mig enbart. Ganska tråkig sådan faktiskt. Fin kvalitet men kanske inte sådär superspännande och så..

 
Sen när koftan fått en liten discopan som man för övrigt kan kika på här om man vill. 
 
 
Den är svart med glitter. Lagom för discodans helt enkelt. 

Hej från mig!
 
 
Det är konstigt hur någonting kan vara så svårt när nåonting annat är så lätt. Det kanske låter hur tokigt som helst, så jag tänker förklara. Jag går ju i en skola där man är kreativ. HDK är verkligen hur fint som helst. Men iband så är det liksom som att kreativiteten står still. Nu är det så. För mig. Jag har ett projekt och ska göra någonting som jag verkligen vill göra. Det känns som något privilegium att just jag får göra det jag vill. Jag kan få utlopp för min kreativitet på skoltid och skapa saker som jag för några år sendan såg som en omöjlighet. Men nu när jag verkligen har den chansen så går det inte. Allt annat känns för tillfället roligare och med inspirerande. Alla andra projekt än just det jag borde göra går som en dans. Det är precis som att pressen eller den påtvingade kreativitet som jag ibland känner i skolan bygger murar på vägen och sätter hjärnspöken på axeln. Visst är det märkligt? 
Nu har jag för visso varit sjuk och inte kunnat vara i skolan och göra någonting som jag borde, men de har fått mig att tänka lite på hur jag jobbar. Vad är det som driver mig och hur jag ska försöka ta mig förbi murar och putta ner spöken. 
 
Jag är inte som alla andra när jag är sjuk. Ligga i en säng och tycka synd om mig själv är inte min grej. Jag tycker att jag bara känner hur dåligt jag mår då och blir därför mer "pigg". Eller jag gör snarare saker per automatik. Denna gången har varit sån. Jag var inte supersjuk, men jag vet att det smittar och tyckte helt enkelt att mina medmänniskor var mer värda än min smitta ;) Så jag har virkat. Någonting jag nästan aldrig gör annars. Men nu var det faktiskt kul. Jag har virkat massor med kragar. Dom är fina och går snabbt att göra. Eller ja.. Per automatik i alla fall så man kan sitta och tänka på hur man ska putta hjärnspöken från axeln. Jag tror att det var bra. Jag börjar helt plötsligt se att det kanske inte är så dåligt det jag gör. Eller dåligt är fel ord, men att det inte är så konstigt och knasigt ändå. Jag kanske rent av behövde rensa hjärnan och göra annat för att känna att det är kul igen. För det är ju roligt att få skapa. 
 
 
 
Detta har jag bland annat gjort. Det är fint med kragar om man frågar mig. Och jag vågade testa en del, kanske ser hur töntigt ut som helst, men att testa lite olika utan att veta om resultatet blir bra. Det är precis det jag behöver göra nu. Testa och se sen. Blev det som jag tänkt mig eller ska jag göra på ett annat sätt. Heja mig! 
 
Kramar från vårsoliga Göteborg!
 
Jag och min pojkvän ligger sjuka. Jag vet inte riktigt vad det är, om det rör sig om magsjuka. Men vi har laddat upp med cola och filtar. Och när man inte orkar annat än att sitta och pillra blir det i alla fall för min del en hel del onödiga saker. Typ bilder på olika formationer av saker som råkar ligga nära till hands. Och i mitt liv finns alltid garn nära till hand. Så därför blev det så. 

 
 
 
Ni missar väl inte dagens podcastavsnitt? Kika in på stick with us podcast bloggen!
Hej från sjukstugan
Emma