Igår var jag hos tandläkaren. Sen när jag skulle ta bussen därifrån stod det två tjejer i busskuren med kartor och olika papper i händerna. En ivrig diskussion med. Jag förstod inte ett ord eftersom det var kinesiska som pratades. Men plötsligt förstår jag. "Excuse me". Tjejerna vill veta om bussen går till centralen. Jag frågar vart dom ska. Det visar sig att vi ska till samma ställe. Så jag säger att hon (för det var bara ena som skulle med) kan hänga med mig. Vi kliver på bussen. Hon med pengar. Jag förklarar att man inte kan betala med kontanter och så använder vi mitt kort istället. Hon blir väldigt tacksam för min hjälp. Bussresan går. Bi byter till spårvagn. Vi pratar och jag frågar vad hon ska läsa här i Sverige. "Design" perfekt. Då ska vi ju till och med till samma skola! Ett halvår ska nu denna utbytesstudent läsa design på HDK. Så jag (rftersom vi var där sååå mycket tidigare än vad vi behövde) visar henne runt lite snabbt och sen dricker vi lite te. Hon stannade upp, sa att hon ville ge mig en sak som tack för all hjälp. Detta fick jag. 




Jag blir lite rörd. Jag hade aldrig några förväntningar på att få någonting alls. Jag såg bara en utbytesstudent som behövde stöd. Samtidigt såg jag mig själv för sådär tre år sedan snart, fummlande med kartor och spårvagnar överallt. Göteborg är inte så lätt när allt är nytt. 

Så gick det till när jag hjälpte en utbytesstudent. :) 

2 kommentarer

Efwa

21 Jan 2014 08:15

Men åh så fint!

Emma

21 Jan 2014 19:46

Den Kinesiskan träffade rätt person! :-)

Kommentera

Publiceras ej