Eca Design

Men ibland blir jag sådär trött på mänskligheten och hur folk beter sig! Visst, man vet ju om hur det kan vara. Mycket folk, trångt om plats osv. Men ändå...

Jag och Sofie stod förväntansfulla och väntade på att dem skulle komma och börja spela när ett killgäng på 4 (??) killar i 20-årsålden ställer sig bakom oss. Någon uttrycker "äh va fan, här va inga snygga tjejer, ska vi gå någon annan stans". Sofie och jag fnissar en aning och tänker: "ja, men om ni nu själva är så mycket snyggare än alla andra kan ni gå.." Men vi säger ingenting. En av dem tar på mig. Jag tänker: "de där va inte meningen"

Igen. Jag tänker, "vad sysslar han med?" igen och igen... Jag blir irriterad. Igen. Jag vände mig om: "Hej, Emma heter jag om du vill veta"

Lite förvånade blev dem nog. Tror jag. Men vi pratar lite. Han frågar om jag är 17 år. (Jag kommer kanske snart få bli så gammal som jag är...) Sen börjar dem spela! Jag och Sofie som har gått runt och längtat till denna spelning blir lyckliga och vänder oss om. Sjunger och dansar. Han fortsätter att liksom ta på mig, som om jag vore ett allmänt taffs-objekt. Till slut får jag nog, tar Sofie i handen och drar med henne iväg från dom...

Efteråt ångrar jag det lite. Jag kanske skulle gjort samma sak? Skulle han tycka att det var okej är min fråga då? Ska man bara för att man råkar vara 22 (17 enligt han) stå ut med att vart man än kommer är man ett slags objekt som man kan göra lite som man vill med? Varför vänder jag mig inte bara om och säger stopp? Jag ångrar det nu, men mästa gång någon gör liknande så kommer jag inte tveka.

Svenska Bjrönstammen va bra. Jag och Sofie är nöjda :)

(bild lånad av Sofies facebook)

//Emma