Ja, igår var en sådan dag. Jag var lycklig och hade varit på stickcafé i Frölunda. Jag sålde "Fröken Rosa" där och kände sådär att studentkassan hade fått sig ett tillskott och garnet kommer till någon som kommer göra någonting fint av det! Win win helt enkelt.
.
På vägen hem går jag innom ica för att köpa lite mjölk. Jag tycker killen bakom mig står ganska nära. Men jag tänker inte mer på det förrutom att jag minsann skyddar min kod extra mycket när jag ska betala med kortet. När jag kommer hem och glatt ska lägga min lilla hundralapp i min spargris.. (eller ja inte gris.. ett äpple i trä är det) så finns inga kontanter kvar i plånkan. Jag grät. Länge. Mamma fick trösta via telefonen. Att man kan gråta över spilld mjölk, ja. En hundralapp, ja. De handlar mest om att han har tagit sig friheten att ta det som var mitt. Det var min hundralapp! En smäll på käften hade också gjort lika ont.
Snäll som mamma är så sa hon att hon skulle ge mig en hundralapp. Tack mamma!
Igår för att avbryta denna dystra stämning så stickade jag en hel sjal. Jag är knäpp tror jag. Nu vill jag sticka tröjor eller i alla fall oken ;) Men först ska Emmas lilla opsa bli klar. Grönt är skönt och den kommer bli så fin!
.Jag bjuder på denna knasbild
1 kommentarer
Mamsan
05 Jun 2012 20:23
Den där personen skulle hatt rejält "kokt stryk" som man sa förr i tiden. Som jag sa igår, det blir bra, vännen. Kram kram
Kommentera