Jag ska bekänna en sak för er. Jag sitter i skolan och borde göra annat men jag målar. Små bitar av mdf. I massa färger. Idag en del grönt och blått.
Jag börjar tänka på #finastefärgen som tant kofta startade på instagram. Kommer på mig själv att jag tänker på Lotta när jag målar i grönt. Jag vet egentligen inte varför. Men jag gör det.
För ca 5 år sedan började jag följa hennes blogg. Jag tänkte att jag skulle bli sådär cool någon gång. Jag ville träffa henne. Ni vet, lite sådär som en idol. Tänk om...
Sen träffade jag henne. I frölunda. Jag hade ganska nyss flyttat till Göteborg. Hon skulle berätta om uppifrånochner-metoden. Jag satt där. Hoppades så innerligt att hon skulle komma fram till just vårt bord och prata. De gjorde hon.
Har ni någonsin träffat en förebild så vet ni hur det känns. Hjärtat pumpar lite extra och jag började ångra att jag valde den tröjan idag. Fast egentligen hade jag noga valt för att OM Lotta skulle mingla runt så var det min dåvarande stolthet.
Minns du detta Lotta? Du kom fram, tittade på mig och frågade om vi setts förrut. Jag svarade "nej". Du fortsatte med "har du en blogg?" Jag svalde och svarade "ja". Sen kom det en mening som jag sent ska glömma. "Jaha! Men då följer jag nog din blogg, de är därför jag känner igen dig".
Jag dog. Lite. Skrev ner detta ögonblick i en bok när jag kom hem till min då ca 10kvm stora bostad. Hon var precis lika cool som jag föreställt mig. Lite coolare till och med.
Jag vet inte varför jag tänker på detta nu. Jag har massor att göra. En redovisning i morgon, lite annat jox och inlämningar nästa vecka. Ändå sitter jag här och målar grönt och tänker på min förebild. Tack för din inspiration!
2 kommentarer
Efwa
28 Jan 2014 20:06
Vilken härlig berättelse. Jag rös lite när jag läste. Visst är Lotta härlig! Först när jag läste att du tänkte på Lotta när du målade grönt dök Lotta på Bråkmakargatan upp, och jag har ingen aning om varför.
Superfina löv förresten!
Emma
29 Jan 2014 07:25
:-)
Kommentera