Nu sitter jag här och fixar.. vad jag gör får ni minsann inte veta :)
För Emma har ett projekt som inkluderar nästan alla i familjen.. så va lite nyfikna! :)
Förra veckan, närmare bestämt i tisdags va olyckan framme här i lilla Halmstad.. Inte för att de va så många drabbade och jag tror inte någon direkt vet om de förrutom dem små stackarna som befann sig i hallen (gymnastikens hus).. Jag tänkte precis innan jag skulle ställa mig för att springa fram till trampetten att de inte va en speciellt bra dag. Men jag va tvungen att köra. Bara en gång till... Och ja, sen låg jag där och bbokstavligen skrek av både panik och smärta, för då hoppade knät igen.
För er som alldrig har gjort de kan jag meddela att de gör så ont så man mår illa. Jag kände mest att jag ville kräka... Som tur va (tack igen ANNA!) fanns vår klubbläkare i lokalen bredvid, så jag slapp sitta på akuten i flera timmar. Så himla skönt! Jag kan redan den där turen, läkare - röntgen - läkare igen.. Antagligen va de inte så farligt, de är nog bara andra sidan av minisken som har pajat nu. Men de löser väl sig! Dagen efter va jag i varje fall på benen (med lite stöd av en stor blå manick som jag har här hemma med skenor och grejjer) och åktre in och stickade på stickcafé! Någonting kul måste man ju ha i allt elände!
De är inte meningen att trötta ut er med olycko-inlägg, men ni kanske förstår att orken till att vara flitig på bloggen minskade drastiskt..
Jag ska försöka ta bild någon dag på de skyltfönster jag har skyltat! De blev så fint :)
Håll ögon och öron öppna!
För övrigt så är det första december i morgon! Snart är det verkligen jul!
/Emma
För Emma har ett projekt som inkluderar nästan alla i familjen.. så va lite nyfikna! :)
Förra veckan, närmare bestämt i tisdags va olyckan framme här i lilla Halmstad.. Inte för att de va så många drabbade och jag tror inte någon direkt vet om de förrutom dem små stackarna som befann sig i hallen (gymnastikens hus).. Jag tänkte precis innan jag skulle ställa mig för att springa fram till trampetten att de inte va en speciellt bra dag. Men jag va tvungen att köra. Bara en gång till... Och ja, sen låg jag där och bbokstavligen skrek av både panik och smärta, för då hoppade knät igen.
För er som alldrig har gjort de kan jag meddela att de gör så ont så man mår illa. Jag kände mest att jag ville kräka... Som tur va (tack igen ANNA!) fanns vår klubbläkare i lokalen bredvid, så jag slapp sitta på akuten i flera timmar. Så himla skönt! Jag kan redan den där turen, läkare - röntgen - läkare igen.. Antagligen va de inte så farligt, de är nog bara andra sidan av minisken som har pajat nu. Men de löser väl sig! Dagen efter va jag i varje fall på benen (med lite stöd av en stor blå manick som jag har här hemma med skenor och grejjer) och åktre in och stickade på stickcafé! Någonting kul måste man ju ha i allt elände!
De är inte meningen att trötta ut er med olycko-inlägg, men ni kanske förstår att orken till att vara flitig på bloggen minskade drastiskt..
Jag ska försöka ta bild någon dag på de skyltfönster jag har skyltat! De blev så fint :)
Håll ögon och öron öppna!
För övrigt så är det första december i morgon! Snart är det verkligen jul!
/Emma
